Amerikanska Rosensällskapet har senare definierat detta år som skiljelinjen mellan de gammaldags rosorna och de moderna. De rosor som fanns före detta år har därför kommit att kallas gammaldags rosor, rosor framtagna efter kallas följdriktigt moderna rosor. De gammaldags rosorna utgör en ganska primitiv lågförädlad typ av kulturrosor. De flesta gammaldags rosor har en stark doft, en egenskap som ofta skiljer dem från de moderna rosorna, men inte utan undantag. De har en varierande höjd från 1 till 2 meter eller mera, beroende på grupptillhörighet och allmänna växtförhållanden. De sorter som hör till gallica-gruppen hör till de lägre, medan t ex damascena-gruppens, centifolia-gruppens och alba-gruppens rosor är högre, upp till 2 meter, ibland mera. De olika grupperna känns igen på specifika karakteristika som till exempel skillnader i blomform, blomfärg, bladkaraktär, grenar, taggar och nypon.
Resultatet ser du om ungefär två-tre år då du kan förvänta dig en första blomning. Rosa pendulina, bergsros Väljer du frö från en förädlad ros blir resultatet av din frösådd annorlunda än sina föräldrar även om många egenskaper följer med. Därför kan det vara extra spännande att fröså en sort med egenskaper du tycker om för att se om du kanske till och med kan få en bättre version av den. Frö från vildrosor blir i stort sett alltid snarlika eller genetiskt lika sin fröförälder. Om du istället bara vill ha en ny likadan ros är ett säkert kort att föröka den med sticklingar. Läs allt om hur du tar stickling av rosor här.